Var förra fredagen och kollade på när några killar här ifrån pitebygden körde skoter på vatten. En kompis sänkte direkt och var väl inte alltför glad när skoter inte startade sen igen.

Här är iaf ett filmklipp.



Edström, som ni kommer att se mycket på den här filmen (killen med röda shorts, svart skoterhuv och gul underdel) blev uppringd av Sveriges Radio här om dagen. De ville komma och intervjua honom och se hur det gick till. Ungefär så här sa killen:
- Jag är ju själv från västerbotten så jag vet ju hur en snöskoter ser ut. Är det sånna ni kör med?

Jag tyckte det lät lite roligt...

Idag har jag gjort nåt som jag aldrig gjort förut.

Dagen började jag med att spendera med min mamma, Lydia, Elisabet och Filip. Vi for upp till Mjösjöliden där det ska vara Patrullriks till veckan. Kollade läget lite. Min pappa höll på att bygga scenen och det var lite kul att se vart nästan 1800 pers ska bo. Sedan började jag jobba klockan 3. Jag har hand om barnen i Pite Ålstar (en barnkör som ska inviga Piteå dansar och ler) när dom inte sjunger.

När jag kom hem hade pappa rökt abborre (mmm) och det var det godaste jag ätit på länge. Det är en maträtt man borde äta oftare, det är bara benen som förstör lite.

Sedan kom en kompis till mamma och pappa och hälsade på. Han hade kört motorcykel från Göteborg (!). Och självklart när man får tillfället måste man ju ta det att få åka en sväng! Första kilometrarna trodde jag att jag skulle dö. Hjälmen höll på att flyga av och det gick inte att andas som vanligt. Men efter att jag kommit på hur jag skulle sitta och hur jag skulle göra för att andas bäst så njöt jag bara av åkturen - i en hastighet som ibland kunde vara alldeles för hög! Varm luft som fläktade mot benen och det var en riktigt härlig känsla när man nästan låg ner i kurvorna!

Om man älskar fart så rekomenderar jag motorcykel.  Absolut!

Godmorgon!

Sitter här och försöker döda ett mygg som surrar runt mitt huvud men den är för snabb. Måste komma på ett smart sätt att ta död på de där blodsugarna!

Idag bär det av till skellefteå för att fixa lite saker till pdol och till nästa vecka. Pdol = Piteå Dansar Och Ler, för den som inte vet. Hoppas på en sjukt rolig helg! Största frågan är ju alltid, Vad ska man ha för kläder? Man vill ha något som är snyggt (självklart) men sedan så lär det bli kallare på kvällen så man vill inte ha för lite kläder. Alltid samma problem. Men jag går hellre på det snygga än på det praktiska. Får väl se vad som hittas. Om inte annat gör jag som Heidi och tar på mig prinsesskläderna. Sötis



Ha en helt fantastisk dag, även om vädret inte är lika fantastiskt! Kramkram

Dagarna som passerat har jag spenderat mycket tid till att tänka på människor, främst kvinnor och barn som blir/blivit våldtagna, utnyttjade och misshandlade. Jag ser en kvinna och funderar på hur kvinnan mår. Ser hon ledsen ut drar jag slutsatsen att någon misshandlar henne eller våldtar henne.

Och tanken är inte helt fel. För människan som blir utsatt för dessa saker kan vara vem som helst. Det kan vara din kompis, en på jobbet, grannen eller kanske till och med någon i släkten. Det är närmre än vad man tror. Keep your eyes open!

Jag såg ett barn idag som stod vid sidan av en stig till en badstrand. Hon höll en docka hårt pressad mot sin lilla kropp. I hennes ansikte såg jag sorg, ögonen var djupt försjunkna och det fanns en rädsla i hennes hållning. Jag kunde inte motstå den tanke att denna underbart söta flicka kan bli utsatt för något hemskt. Jag vill inte tänka tanken.

Men varför är så många människor så rädda för att berätta om vad som händer med dem? Jo, för att människorna runt omkring dem vill inte förstå vad som händer och absolut inte beblanda sig i det. Folk vill inte lägga sig i för att tanken på sin egen situation är för viktig. Jag känner samma rädsla som många andra men jag vill att detta sjuka ska få ett slut! Jag vill att dessa människor ska få möta rättvisan och få chansen att känna kärlek och lusten att leva ett normalt liv. Jag vill göra skillnad!        Vill du?

Självbiografer! Love it! Jag har som egentligen inte varit någon bokmal men sedan jag började läsa självbiografer har böckerna legat på hög och väntat på att jag skulle läsa dom... eller nästan iaf. Alltså det måste vara den vetskapen om att det faktiskt hänt på riktigt som gör att det är så intressant att läsa dom.

Här kommer några tips på böcker som jag tycker är läsvärda:

"En blomma i Afrikas öken" - Waris Dirie

"Såld" - Vera Efron, Natasja T

"Säg det inte till någon" -Kathy O'Beirne

"Det ska bli ett sant nöje att döda dig" - Magdalena Graaf

"En gång när jag var liten sade en äldre dam till mig:

”Kärlek, det kommer en dag. Du blir drabbad och det är det bästa du vet. Det känns som om du kan flyga. Dina dagar blir ljusa och solen skiner fast det är moln på himlen. Det finns inte ett enda problem som kan stoppa dig, utan plogen som ligger framför dina fötter röjer undan dem. Glädje, ja det är det som fyller din vardag.”

 

Jag visste inte riktigt vad damen menade med kärlek, jag visste inte riktigt vad kärlek innebar. Men mina tankar flög iväg och det jag kände var att kärlek det var något jag ville ha. Kärlek, verkade göra människan lycklig. Jag hade alltid drömt om att ha vingar, kunna flyga iväg och lämna allt på jorden en stund. Kunna se mitt liv från en plats ovan molen. Mina vänner var fåglarna som satt på björken och sjöng så vackert på våren, svanarna som flög sådär ståtligt högt upp i skyn och alla änglar som jag hade hört talas om i kyrkan. Det trodde jag var kärlek.    

 

”Men så en dag tar kärleken slut, du vet att den inte är besvarad. Sådana mörka moln dyker upp på himlen, skymmer solen och du känner en regndroppe mot din kind. Din kropp känns så tung att den inte går att röra på eller så är det ditt hjärta som blivit till en sten. Dina tankar bara snurrar runt och du vet inte vad du ska göra. Tårar fyller dina ögon som fort svämmar över. Det känns som att du har svalt kärleken och den fastnat i halsen för andningen fungerar inte som den ska.”

 

Vad menade damen? Hur kan något som damen förklarar vara bra, lyckligt och underbart så snabbt bli till ett stort svart moln som sänker sig ner över en? Vad menade damen egentligen med det där om att jag kunde flyga, när jag sen inte ens kan röra på mig för min kropp känns som en sten?
Men snart började jag förstå vad damen menade med kärlek. Att kärlek i alla fall inte bara var något bra, att det lika fort som det kom kunde förstöras och bli till tårar istället för glädje. Nu längre visste jag inte om kärlek var det jag ville ha. Varför ska jag riskera att mina vingar som jag en dag fått ska en dag försvinna och istället kommer jag inte att kunna röra på mig.

 

Kärlek blev något som jag höll på sidan, jag kände en rädsla för kärleken. Det var en sak jag egentligen allra helst ville ha men rädslan för att mitt hjärta skulle brista då den försvann kunde jag inte stå ut med.

 

Men så en dag när jag blev äldre började jag känna den känsla som damen berättat om. Den känslan som dyker upp då kärleken kommer. Nu började hennes meningar återigen synas i mitt huvud och jag blev rädd. Men det var precis så här jag hade drömt. Jag var verkligen lätt som en fjäder och mina problem försvann som damen förklarat. Solen lyste om dagen och på nätterna kunde man se stjärnorna på himlen. Jag trodde att de hade ett hemligt budskap till mig. Men jag kunde inte tyda dem. Jag levde i drömmen och det var mycket bättre än vad damen hade berättat om. Det kändes som att den känsla som jag hade aldrig kunde försvinna. Att fåglarna alltid skulle sjunga för mig och att solen aldrig skulle gå bakom ett moln.

 

Men så blev det inte. Damen hade rätt och nu när jag ligger här instängd i mitt dunkla, mörka rum så känner jag ett hat till mig själv. Varför kunde jag inte lyssna på damen? Om jag hade gjort det så skulle jag aldrig ha fällt alla dessa miljontals tårar som gjort min kudde våt."

Denna text skrev jag för ungefär ett år sedan. Fast jag inte varit kär på sistone så känns det som om jag fortfarande ligger kvar på samma ställe som då...

 

Fem saker som fanns på din Att-göra-lista idag?
- Sola!
- Laga middag, lax.
- Klippa mig.
- duscha.
- chilla.
- Sova.

Dagens...
Väder: Soligt!
Klädsel: Svarta korta shorts och bikini
Humör: Glad för att solen är här men annars lite dystert.
Sugen på: En isglass, twister.
Höjdpunkt: Har inte nått den än...
Måste: Ett stort glas med saft och is.

Förra veckan då vi var i Göteborg fick vi följa ut i Göteborgs skärgård med en segelbåt som dom har dom vi bodde hos. En helt otrolig känsla. Alltså det var så härligt! Vi for från ett ställe som hette Wallhamn till Göteborgs största/finaste hamnar, Marsstrand. Fatta vilka privatbåtar det finns!!! Jag vill också ha!! Jag hoppas att killen jag någon gång träffar gillar båtar, och det gör inget alls om det är en segelbåt.



Och sommaren fortsätter med en väldig fart utan att sommarvärmen riktigt har kommit igång än...

---

Jag måste bara dela med mig av det skönaste kortet från den här resan. Alltså jag dör typ varje gång jag tittar på det. Det är från Liseberg.

Skulle just börja skriva ett inlägg om vad som hänt, hur det varit under veckan och vad jag gjort i helgen, men jag raderade allt efter att jag hamnade i en speciell persons blogg.

Jag läste och blevt otroligt berörd, kan man gott säga. Jag är en person som lätt blir tårögd när någon berättar något men jag får väldigt sällan rysningar och ont i magen. Detta (hur jag kände) har jag bara känt två gånger och dom nu under samma vecka. Vad beror det på? Har jag blivit känsligare, eller börjar jag verkligen förstå hur lågt världen egentligen har sjunkit? Jag tror mest på det sist nämnda alternativet för om man bara tänker efter så är det helt sjukt.

Jag träffade en person den här veckan som berättade om livet i ett annat land, där hon kom ifrån. Hon berättade att hon fick leva med djuren där hon även fick äta djurens mat och blev misshandlad av ägaren till djuren. Hon fick skabb och var så svårt sjuk att om hon skulle ha levt med det några dagar till skulle hon ha klöst sönder sin hud. Hon sa att det kliade så fruktansvärt mycket och att om hon inte fått den vård hon då fick, så skulle hon ha dött inom en snar framtid.

Hon hamnade på ett barnhem där hon inte fick någon kärlek alls. Det var ingen som brydde sig om barnen och det var knappt så att dom fick gå skola. Men en dag så stängde dom barnhemmet. Dom flesta barnen flyttades till någon släkting eller någon de kände men det blev 11 föräldralösa barn kvar. Och bland de här 11 var denna flicka. Dom levde där i det lilla skjulet i 7 dagar utan mat och vatten. 7 DAGAR!! Om de inte hade upptäckts den dagen så hade dom dött nästa.

Den här flickan har det idag jätte bra och lever som en vanlig tonåring här i Sverige. Hon har fått ett nytt hem med folk runt omkring sig som älskar henne mer än någonting annat. Men jag tänker på alla miljontals barn som är kvar i dessa U-länder. Jag lovar att det är massor som blir våldtagna, prostituerade utan någon som helst kunskap om vad det egentligen handlar om, lämnade på gatan, barn som svälter ihjäl mitt framför ögonen på personer som kunde ha hjälpt dom.

Tänk dig för innan du nästa gång önskar att du hade det mycket bättre. För jag tror att om du bara tänker efter så skulle du ha det himla mycket bättre än många andra runt omkring dig. Och nu menar jag inte att alla här i Sverige har det bra, men i allmänhet har vi det mycket mycket bra.

Jag blir så arg på mig själv när jag går och klagar för att jag saknar pengar för att köpa en tröja eller vad det nu kan vara. Jag har tröjor så jag slipper frysa, jag har tröjor som jag kan ha både till vardags och fest. Men ändå vill man bara ha mer.

"Tänk på barnen i Afrika"- gör det inte till någon fras du säger efter maten utan ta till dig och gör d!

Jag har läst och hört mycket om det här med försäkringskassan på senaste tiden.  Man börjar ju fundera om det verkligen är människor med empati och förstånd som sitter där. Enligt försäkringskassan så får cancersjuka ingen sjukpänning förän dom är döende. Men vadå? En person med cancer kan ju dö när som helst, på nästa behandling eller om ett år.  Det är väl klart att om man är sjuk så ska man få vara sjukskriven och inte behöva utsättas för saker som kan förvärra sjukdomen. Dom som vill jobba, okej, men man kan väl inte tvinga en med cancer att jobba ändå tills dom ligger inför döden?!

Egentligen så tror jag de flesta människor tycker ungefär som jag när det gäller den här frågan. Jag menar, annars är man ju helt utan medkänsla. Men hur kan samhället då fortsätta i samma riktning? Hur kan ett fåtal människor få bestämma? Vi har väl ändå demokrati!

På lördag drar ju jag och Lyddan till Göteborg. Wohooo! Satt och skrev ner saker som vi ska ha med oss, det lär bli en hel del. Som det alltid brukar bli fastän man kanske bara ska vara borta över en natt.

Sommartiderk, vädret erbjuder något av det bästa.

Igår for jag till emma och hennes stuga. Vi for ut på en joggingrunda innan vi tog oss ett dopp i poolen. Vi somnade vid halv 2 och vaknade strax efter 11. Annika hade tillagat en mycket god lunch som vi åt innan vi gick ut och lade oss och pressade på altanen. Helt underbart! Det som störde friden var väl kke grannen som klippte gräsmattan, annars var allt så ljuvligt skönt.



Efter en timma tog vi båten in till Turist där vi hittade Liza och Oskar som jobbade. Vi köpte en glass och körde sedan hem igen. Jag for hem, duschade, frächade upp mig och sedan for vi in till stan till Frida. Satt där och pratade ett tag innan vi gick på bio och såg "Sex and the City". Den var gode bra.



Men nu ska jag börja dra mig mot sängen. Sovgott