1994. Längst fram står jag, glitter i håret och ett ljus i handen. Efter kommer stjärngossarna och de yngre tärnorna. Snart tjugo år sedan. Förra året lussade jag och mina klasskompisar i 28 graders värme bland barn som storögt undrade vad det var för vitt som skred fram, sjungades på ett konstigt språk. Lucia fortsätter sprida ljus och värme.