Har precis kommit från duschen och ska nu gå och sätta på vattenkokaren för att dricka the och äta smörgås till filmen "Linas kvällsbok". Sen blir det sängdags och imorgon bär det av till Luleå med J och S. Hoppas bara att det inte är spöregn...

Sov sött!

---

Varför gör jag det ens? Varför far jag fast jag inte vill? Tror jag att det ska bli bättre fast jag inte ens kan tro på mig själv? Jag vet att allt sitter uppe i skallen, en halva vill kämpa för att det ska bli bättre och den andra vill bara lägga ner alltihop. Jag vet att jag kan bättre men vart har det tagit vägen. Jag vet att jag är starkare än så här men hur ska jag ta fram det. Allt är bara ett stort frågetecken, jag vet varken ut eller in.