Efter att ha legat over toaletten hela natten mot sondag kanns all mat valdigt omotiverande. Jag kanner inte for det ris och friterade brod vi atit de tva senaste veckorna. Battre blir det inte av att fa ett mms hemifran med bilder fran ljusstopning eller lasa pa facebook om julbak och glogg. Jag langtar efter en stor saftig kottbit med potatisgratang och bea. Kom dock fram till att tva veckor har passerat och tre ligger framfor oss. Inte for att jag langtar hem till den morka, kalla och ovita november, inte alls. Battre att sitta har pa en takterass och branna sig av solen! Har finns inget mittemellan. Antingen blanda indierna med sina vita hy eller bli kraftrod med vita linjer fran BH:n. Lagom som vi anvander oss flitigt av hemma finns inte har. Det skulle bli langtrakigt om jag gick in pa det i detalj men vi slutar aldrig att facineras over detta land.

Nu har jag befunnit mig i Indien i 10 dagar och inser hur facinerande detta land ar. Pa kvallarna faller jag raklang pa den stenharda sangen och sover som en stock tills klockan ringer. Det ar sa manga intryck, sa mycket information, det ar varmt och valdigt annorlunda. Saker som uppror och som gladjer. Ofta kanner jag mig sa maktlos. Massor som skulle behova goras och som kan goras men en sa simpel sak som kunskap saknas. Jag lyssnar och funderar, diskuterar, ser efter och kanner efter. Allt gar inte att bara pa. Fast jag inte vill maste jag slappa det. De har resterande fyra veckorna kommer ga fort. Imorgon ar vi bjudna pa ett brollop. Ett arrangerat brollop som borjar redan idag men vi ska dyka upp imorgon bitti vid 7 tiden pa morgon da sjalva brollopsceremonin borjar. 

Hoppas ni har det bra dar hemma! Kramar

Kolla in Trichylicious

Nu ar jag har! Trafiken ar galen, manniskor i massor, varme, farsk frukt och kulturkrockar. Hjarnan fylls med nya intryck, dag som natt. Manniskorna tittar pa oss som om vi vore dockor eller kandisar. Det ar i alla fall sa det kanns. Det bekraftas ocksa genom att vi fick skriva var forsta autograf idag. Har ar sa mycket som inte alls ar som hemma. Det anvands inget toapapper och nar som helst kan man se en man sittandes pa vagen och bajsa. En annan sak ar att nar vi inte vill kopa tyget de har tagit fram at oss skakar vi pa huvudet och sager No. Jag forstar att manniskorna har blir forvirrade da de gor tvart om! De skakar da de haller med och nickar da det inte gor det. Det jobbigaste, som ocksa blir valdigt pafrestande da det ar varmt, ar att axlar och knan alltid maste doljas. Men vi har varit och kopt nagra lampliga klader nu. Maten ar over forvantan! Den ar riktigt god och det bjuds alltid pa lite olika saker. Vi har dock bara fatt babyfood an och jag bavar for the real indian food da babymaten ar nog stark.

Hoppas ni har det bra dar hemma och att snon har kommit (eller att den kommer snart i alla fall)! Kan inte forsta att det kommer vara jul da vi kommer hem. Dock kommer nog julbordet vara valdigt uppskattat! Tack for alla tankar och boner. Det betyder massor!

Folj oss ocksa pa www.socionom.blogg.se. Dar ligger det aven lite bilder fran idag.
Kram till alla!

Packat och klart. Tandborsten och kameran. Det har nog inte varit såhär pirrigt som det är just nu på ett bra tag. Fem veckor, mina kära vänner, kommer jag befinna mig långt bort. Jag kommer såklart hålla er uppdaterade, litegrann här på bloggen men särskilt på vår gemensamma blogg Trichylicious (socionom.blogg.se). Klicka er in och se vad vi har för oss, vad vi upplever och hur vi har det. Lämna gärna spår efter er genom en kommentar. Många kramar från Elvira

Besök av älskade far, mor och syster. Firat farsdag och sagt hejdå. Nu är det inte länge kvar...

Det kan tyckas vara tidigt. Jag är dock inte förvånad över att det redan finns i butikerna. Gulliga Sara hade köpt en julkalender åt mig. En lucka för var dag. En december som jag aldrig kommer glömma. Kalendern kommer så klart få sin egna lilla plats i resväskan. Kanske en grej som kommer påminna mig om snön, julstjärnorna och sångerna här hemma.

Allt som är litet är gulligt. En stol är ju alltid en stol, men så fort den står i barnrummet med lite kortare ben smilar man och åå:ar. En sko av märket nike eller adidas blir genast mycket snyggare i storlek 23. Min tanke kring att byta min 15" dator mot en 10" skulle inte betyda så stora skillnader. Men det är som att ta på sig en för liten tröja. Det blir trångt och ihoptryckt. Till skillnad från att tröjan (förhoppningsvis) tänjer ut sig så hoppas jag på att jag vänjer mig vid småa knappar på tangentbordet och en liten skärm. Undrar om jag sedan, efter resan, vill återgå till den gamla otvättade tröjan...