For på 24 igår med Jappe, Zakke, Robert och Lydia men träffade sedan Carro, Tomme, Josse, Johan, Frida, Jens och Sofia. Det blev en helt grym kväll. Den inleddes med Storstryk som höll lika god form som förut, om inte bättre. Det var varmt och trångt men kärleksfullt. Efter det kom höjdpunkten, Loulou Lamotte och A gospel choir. Grymt härliga röster och musik. Synd bara att när de ställer till en så stor grej inte har ordnat med ljudet ännu bättre. Men annars var allt helt perfa. Kvällen avslutades med Trio med Lax och Explicit minds kring halv 3.

Fick för några dagar sedan veta det som vi alla hoppats på aldrig skulle hända. Det fanns där någonstans långt där bak men inget som kunde bli verklighet. Efter tre (?) år här i Sverige måste Mekedes nu fara tillbaka till sitt ursprungliga land, Etiopien. Myndigheter tror inte på hennes personuppgifter och tar ifrån henne den rättighet att få vara nära sin familj och vänner.

Hur fungerar myndigheter i sånna här fall? Saknar de medkänsla, medlidande, empati? Vad säger reglerna, vilka får stanna och vilka får det inte?

En bild på Mekedes, Lydia och jag då vi var ner till Göteborg för någon sommar sedan och hälsade på Mekedes och hennes familj.

Efter en underbar vecka är vi nu snart tillbaka till vardagen igen. Efter en vecka på "resande fot" är jag nu hemma i Jävre igen. Har inte ens hunnit packa upp de väskor och påsar som ligger på golvet i rummet. Kan inte säga det nog många gånger, men jag har verkligen haft ett underbart lov!

Tänk att ibland känns det som att små stunder i ens liv kan ge kraft att bestiga det högsta berget. Att alla problem och motgångar är som den lilla sten som hamnar under foten och istället för att hindra en, kliver man bara över den och låter den rulla ner mot bergets slut. Man behöver inte ens se toppen för att veta att den finns där.

Haft en super bra helg med släkten uppe i stugan. En helg som det från början såg ut som att jag skulle missa, men vilket kom att ändra sig väldigt fort. Redan fredag kväll var jag påväg upp efter att hastigt ha packat ihop mina grejer. Och vilken tur! Redan lördag (de hade lovat dåligt väder) visade sig solen och man kunde ligga ute, nergrävd på ett renskinn och låta fräkna avslöja sig. Vi tog en skoter tur upp till berget där vi drack varm oboy och åkte madrass och bob. Har inte bara legat och latat oss, kan jag lova! Söndag var helt underbar. Solen kikade in genom fönstret redan då vi fortfarande låg i sängarna (kanske inte farmor). VI skyndade att klä på oss och packa matsäck. Denna skotertur ledde till Maranäsvältan. Vi grävde ner oss och bara njöt av lugnet och den strålande solen, innan vi tog ork till oss och åkte nerför vältan. Jag skulle kalla det ett rent intervall pass det där. Ner på 20 sekunder och ett jobb på några minuter att kämpa sig upp igen. Efter denna dag kände jag mig ganska sliten i kroppen. Och inte nog med det, jag och ellen tolkade med madrasserna bakom skotern också, vilket ledde till värkande armbågar och ryggar. Och ni kanske kan räkna ut vad vi gjorde både måndag och tisdag också, trots att vädret kanske inte var det bästa. Men inget dåligt väder...