Studiebesök på Norrmejerier. Pastörisering och standardisering, pipor, vasslen, förpackning, mjölk, fil och framförallt västerbottensost. Snygga rockar och sköna mössor. Provsmakningen av höstens nyheter. Ja, nu kan jag en hel del om norrmejerier.

  

Efter den underbara turen ut till havet då vi plockade blåbär träffas vi (gänget) en gång i veckan hos varandra för att frossa i dessa fantastiska blå bär. Emelie superstartade med så lyxigt som blåbärscheesecake, och Josef kontrade med blåbärspaj. Idag var det min tur. Vilket inte var det lättaste. Smaken blev i alla fall rätt. Farmor stod för receptet och jag för bakningen. Så norrländskt som blåbärsbullar stod på dessertmenyn. 

 

Har precis påbörjat min fjärde vecka på praktiken och det känns bara bättre och bättre. Med tiden kommer ansvar, uppgifter, tillit och sköna relationer. Jag tror jag kommer få lära mig en hel del. Inte bara om verksamheten som sådan utan även om arbetet gentemot ungdomar som hamnat snett eller av någon anledning befinner sig väldigt långt ifrån samhället. Det är en komplex grupp människor och ett krävande arbete. 

Innan hösten är slut kommer jag nog ha kunskap utöver det jag hade kunnat hoppats på. Fotona kommer nog att se annorlunda ut. Glad.

Ett rum som får plats med många stjärtar, Cams stora och rymliga bord, Saras 70kr-kökssoffa som hon klädde om och det underbara hörnskåpet vi fyndade på en gårdsloppis.  

Nu är dessa kängor mina!

Just det här med föreställningen om vad som är kvinnligt och manligt gör mig upprörd. Varför kan inte kvinnan byta däck på bilen eller skruva ihop lampskärmen med lamsladden? Vem säger att hon inte kan fixa diskmaskinen eller skruva upp en hylla? Mans görat. Det som är det typiskt manliga. Vem säger att det ska vara så? Är det så?

Som barn har jag haft äran och välsignelsen att ha en pappa som kan allt. Ja, han kan faktiskt allting. Precis som Lotta på Bråkmakargatan så fint uttryckte det. Utan att behöva oroa mig eller knappt ens fråga är kaninburen byggd och lekstugan på plats. Min pappa var stor och stark. Precis som de allra flesta barn skulle beskriva sin pappa. Men i och med min stigande ålder inser jag mer och mer att jag är mer beroende av andra än vad jag kanske tidigare förstått. Vem skulle annars fixa punkan på cykeln eller ordna upp de tekniska problem som helt utan anledning återkommer? 

Vart vill jag nu komma med detta då? Jo, men utan att lägga skulden på något eller någon har jag nog skonats från att utföra vissa praktiska aktiviteter under uppväxten. De föreställningar som vi har kring kvinnligt och manligt bekräftas och/eller förstärks. Inte något jag känner mig stolt över precis. Mitt mål är att dessa föreställningarna ska krossas. Och utan att lägga allt för stor vikt vid att jag är tjej, så har jag nu kopplat ihop strömkaplar, ni vet pluspoler och minuspoler, jag har rustat upp cykeln inför vintern, målat väggar och skruvat upp hyllor. Kvinnor kan! Nu återstår bara däckbyte på bilen och spika ihop en sänggavel. Kanske något mer också då förstås.  

En tjuvtitt in i vår köksvrå. Den delen som änvänds vid de mindre bjudningarna. 

Så här fantastiskt gott bakade Cam igår till vårt lilla husmöte. Nya planer på nya möbleringar, upphängningar och flytt på köksgrejer. Städscheman och inköp. Så snart är vårt lilla hem färdigställt. Bilder kommer. 

I söndags åkte vi ut till släkten Johnsson havsstuga där vi mös, plockade blåbär, skrattade och sjösatte båten för en oförglömlig roddtur. 



Emelie och Sara





Johannes och Josef