Nu äntligen, efter mer än en vecka, har jag fått mitt hår tillfixat. Känns riktigt skönt, nu det få vädras igen.

Igår blev det spinnig och sedan vattengympa. Känns riktigt skönt då det verkligen behövs träning. Hade tänkt följa med jonas idag på gymmet då men då hade han inte tid att vänta på mig så jag får ta träningen själv. Middag hos farmor, tror det skulle bli pizza, ibland kan det vara skönt att vara ensam hemma så man kan bli bjuden på go´ mat. Sedan bär det av till stugan för att vara där till söndag. Längtar redan till imorrn då det ska bli mycket skoter, jag har tänkt trotsa vädret även om det är alldeles för kallt. För nu har jag väntat läääänge på en ledig dag för skoter.

Ha det bra!

Dålig bild. Men förra gången vi var upp till stugan var det kallare än -15 inomhus så vi satt med full mundering till sent på eftermiddan.

Som ni kanske vet slutade jag med fotbollen i somras och har fått höra både positiva och negativa saker om mitt avhopp. Jag kan förstå de som tycker det var oansvarligt och att jag "förstör" för hela laget. Men fortfarande efter mer än ett halvår sitter jag och funderar mycket på det här. Men ju mer jag funderar så vet jag att det var det bästa jag kunde ha gjort. Jag hoppas att ni som tyckte jag gjorde fel läser detta och får en lite bredare syn, från mitt perspektiv, och kanske kan förstå.

 

Efter några år, då jag spelat som utespelare sedan liten, upptäckte jag att jag trivdes mycket bättre som målvakt. Det gick riktigt bra på min nya position och jag fick mycket uppmuntran och feedback. Det kändes som att jag hittat rätt. Tiden gick, nya tränare och en del nya lagkamrater kom och for. Vi hamnade högre och högre i olika divisioner och med det följde helt nya förutsättningar och förväntningar, krav och måsten. Jag kände mig tvungen att prestera mitt absolut bästa och nu i efterhand när jag tittar tillbaka på den tiden som varit så inser jag hur höga krav jag egentligen hade på mig själv. Allt handlade om mina prestationer och jag tillät inte mig själv att vara okej utan det skulle i stort sett vara perfekt. Och med tanke på att en målvakt sitter i ett väldigt utsatt läge då det syns nästan vart enda misstag den gör så var detta inte lätt.

I slutet blev träningarna en tävling i sig och matcherna ett outhärdligt helvete. Då man inte tillåter sig själv att begå några misstag är det lätt att bryta ner sig själv. Men kraven kom inte bara från mig själv utan också från tränarna. Om man inte var nog duktig fick man spela i de lägre divisionerna och detta kunde jag inte se mig själv göra. När till och med tankarna på att fara på en träning eller en match fick mig att må dåligt och det var rent av en plåga så började jag inse att så här kan det inte fortsätta. Man ska ju inte tvinga sig själv att göra något som inte känns bra.

Jag bestämde mig för att sluta trots att det var mitt i fotbollssäsongen. Men jag vet att jag gjorde det bästa fastän tränare och lagkamrater kritiserade mitt beslut. Jag har bestämt mig för att inte ta åt mig av anklagelser då andra inte vet hur jag kände och inte kan förstå hur det skulle ha påverkat min syn på sporten och på mig själv i framtiden.

Trots att jag ofta längtar tillbaka så får jag ont i magen bara av att tänka på hur plågsamt det var för mig den sista tiden. Jag skulle absolut kunna tänka mig att spela fotboll igen men då ska det vara på mina villkor, ingen annans, och utan press eller tvång.

Börjar ju bli gammal, eller? Såna här saker hade man inga som helst tankar på när man var liten. Då rullade livet bara på. Nu ska man veta allt, från vad man ska äta till middag till vad man gör om 10 år. Det gäller att hänga med i svängarna och har verkligen förståelse för de som "går in i väggen" eller helt enkelt bara ger upp. Men det gäller att kämpa för att komma någon vart, det gäller att hålla i fastän det ser mörkt ut och inte bara stoppa undan de känslor och tankar som dyker upp, utan se dom och bearbeta dom. 

Idag har det varit en sån dag då framtiden ska planeras. Vad man ska göra, var man ska bo, när man ska göra vad och vart. Utbildningsmässan kan man ju se som både lugnande då man kan hitta det man söker, vart det ligger och vad som behövs. Men också stressande, då man upptäcker att det verkligen finns flera tusen olika inriktningar och utbildningar. Att man ska hinna göra det där och det där, innan det datumet eller kanske till och med för flera månader sedan.

Hur som helst så KANSKE jag har hittat något som jag vill göra. Det lät väldigt spännande och jag fastnade verkligen för både utbildning, jobb och ställe. Har ställt mig på bostads kö, som kanske skulle ha varit gjort för flera år sedan men som jag då har gjort nu. Bättre sent än aldrig - funkar det i det här fallet också eller? Hoppas det iaf.

(Julklappen som jag gjorde till mamma och pappa)

Härliga bilder från i helgen.









Riktigt härliga utedagar. Jag och Sara försöker värma rumporna innan färden hem. Lite blött och kallt, men vad gör det?!

Fina dagar och massor snö. Me like!

På förmiddan for jag. lydia och ellen ut med skotern, de tolkade och jag körde. Sen ringde Robban och Jappe så då tog vi med oss varm oboy och limpa och körde upp till finnträsk ett gäng på 10 pers. Men resorna får itne bli så långa i den här kylan, väl hemma var fötter och händer rejält frysna.

Idag blev det en hemma dag. Kände inte orken för att fara till skolan så då stannade jag hemma och gör lite nytta här ist. Skönt med lång helg. Ikväll blir det skotercross och ser väldigt mycket fram emot det. Hoppas på en rolig kväll, och hoppas att det inte blir så kallt.

Igår hade vi besök av liten krabat. Jag vet inte om jag själv skulle välja något liknande, eller det skulle jag inte, jag håller mig nog till de över 40 kg-gränsen. Men trots att de är ful-snygga kan man inte låta bli att gilla dom!

Helt slut! Just nu känns det som att huvudet hänger ner till golvet, tung och ont är det. Måste nog lägga mig i soffan trots att jag inte har tid. Om man då hade mycket mer energi så skulle man ju orka så otroligt mycket mer. Lägtar till helgen!