När jag blundar och bara känner, är det luften av frihet som strömmar igenom mig. Jag luktar och det är en härlig doft av naturen. När jag går känner jag hur stövlarna sjunker ner i den våta marken. Någonstans längre bort hör jag fåglar, det låter som att de sjunger med varandra. När jag inte vågar blunda mer av rädsla för att snava, ser jag solen leta sig fram genom virrvarret av träd. Min högsta önskan är att det alltid får vara så.

J frågade mig om jag ville följa med ut och gå. Klart jag kan, en promenad är ju alltid trevligt. Sen sa han att vi skulle på en promenad i skogen och han skulle ta med gevären ifall vi fick syn på någon fågel. Ja inte hade jag något emot det. Hur skönt som helst! Vi gick i nästan 3h och om man då räknar att 5km tar ca 50 min så blev det någonstans runt 1 mil vi gick. Väl hemma var jag helt slut. Jag ville bara lägga mig i sängen och sova. Det är inte lätt att vara jägare!