Skulle just börja skriva ett inlägg om vad som hänt, hur det varit under veckan och vad jag gjort i helgen, men jag raderade allt efter att jag hamnade i en speciell persons blogg.

Jag läste och blevt otroligt berörd, kan man gott säga. Jag är en person som lätt blir tårögd när någon berättar något men jag får väldigt sällan rysningar och ont i magen. Detta (hur jag kände) har jag bara känt två gånger och dom nu under samma vecka. Vad beror det på? Har jag blivit känsligare, eller börjar jag verkligen förstå hur lågt världen egentligen har sjunkit? Jag tror mest på det sist nämnda alternativet för om man bara tänker efter så är det helt sjukt.

Jag träffade en person den här veckan som berättade om livet i ett annat land, där hon kom ifrån. Hon berättade att hon fick leva med djuren där hon även fick äta djurens mat och blev misshandlad av ägaren till djuren. Hon fick skabb och var så svårt sjuk att om hon skulle ha levt med det några dagar till skulle hon ha klöst sönder sin hud. Hon sa att det kliade så fruktansvärt mycket och att om hon inte fått den vård hon då fick, så skulle hon ha dött inom en snar framtid.

Hon hamnade på ett barnhem där hon inte fick någon kärlek alls. Det var ingen som brydde sig om barnen och det var knappt så att dom fick gå skola. Men en dag så stängde dom barnhemmet. Dom flesta barnen flyttades till någon släkting eller någon de kände men det blev 11 föräldralösa barn kvar. Och bland de här 11 var denna flicka. Dom levde där i det lilla skjulet i 7 dagar utan mat och vatten. 7 DAGAR!! Om de inte hade upptäckts den dagen så hade dom dött nästa.

Den här flickan har det idag jätte bra och lever som en vanlig tonåring här i Sverige. Hon har fått ett nytt hem med folk runt omkring sig som älskar henne mer än någonting annat. Men jag tänker på alla miljontals barn som är kvar i dessa U-länder. Jag lovar att det är massor som blir våldtagna, prostituerade utan någon som helst kunskap om vad det egentligen handlar om, lämnade på gatan, barn som svälter ihjäl mitt framför ögonen på personer som kunde ha hjälpt dom.

Tänk dig för innan du nästa gång önskar att du hade det mycket bättre. För jag tror att om du bara tänker efter så skulle du ha det himla mycket bättre än många andra runt omkring dig. Och nu menar jag inte att alla här i Sverige har det bra, men i allmänhet har vi det mycket mycket bra.

Jag blir så arg på mig själv när jag går och klagar för att jag saknar pengar för att köpa en tröja eller vad det nu kan vara. Jag har tröjor så jag slipper frysa, jag har tröjor som jag kan ha både till vardags och fest. Men ändå vill man bara ha mer.

"Tänk på barnen i Afrika"- gör det inte till någon fras du säger efter maten utan ta till dig och gör d!