trodde jag kände dig...

Ibland, eller jag borde nog använda ordet oftast, så förstår jag mig inte på folk. Jag vet att vi allihop är olika men jag kan ändå inte förstå hur vissa kan tänka på ett visst sätt eller bete sig på ett speciellt sätt. Det går bara inte ihop. Vi blir uppfostrade olika men hur man beter sig, beror det på hur föräldrarna har styrt en eller är det en person som man själv har skapat? Men en person som man känt en viss tid förändras ju ofta med åren. Utvecklas man som person, är det samhället som styr en eller är det bara en naturlig gång?

Hur kunde det bli såhär? Jah har tänkt på det mycket och förstår inte att något så fint, så oskyldigt kan förändras på så kort tid. Du har verkligen förändrats och jag vet inte om jag kan säga om det är till det goda eller till det onda. Jag minns den tid då allt var så bra, men det mesta täcks nu över med det som du har blivit.

Jag önskar jag kunde spola tillbaka tiden. Göra allt som behövdes för att du skulle fortsätta vara samma flicka som du var då. Fastän du kanske inte trodde det skulle komma från mig, så saknar jag dig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0