Igår när jag skulle fixa till mina gardiner i mitt rum smög sig en stor, skräckinjagande, äcklig, vidrig spindel fram. När jag tänker på det börjar det krypa överallt på kroppen. Jag kunde inte ta bort den, för jag rör den bara inte! Och tänk er då att jag har min säng bredvid fönstret. Så igår kväll när jag skulle sova kändes det som om spindel skulle komma ner i sängen när som helst. Jag drog sängen ifrån fönstret för att tanken skulle försvinna. Jag somnade tillslut iaf. Men det var inte över. Imorse när jag vaknade och tände lampan hade det lilla äcklet hasat sig ner och var nu bara några decimeter ovanför fönsterbänken. Allvarligt, där hängde han som om det var det mest naturliga i hela världen, som om han skulle erövra mitt rum med sina långa smala ben och sitt genomskinliga nät. Nä, jag var tvungen att ingripa innan det var försent. Men jag kunde ju inte be min pappa kliva upp halv sex på morgonen för att komma och ta bort en spindel åt mig. Jag var helt enkelt tvungen att gå in i den här striden, by myself. Jag hämtade en låång bit toapapper. Skyndade mig att nypa spindeln underifrån, knosa rikitigt riktigt hårt, springa till toaletten, kasta ner pappret och spola. Tvätta händerna och kolla så att pappret verkligen hade försvunnit. I did it!


Vad är det vidrigaste du vet?