Nu är det gjort, äntligen! Har gått och gruvat mig väldigt länge, men nu tog jag tag i det - jag har städat mitt rum. Om jag inte hade städat det idag så hade jag nog fått allergiska reaktioner av att gå in där på några dagar. Det var verkligen dammigt.

Veckan har verkligen varit en skit vecka gällande skolan. Vi har fått tillbaka resultaten på två prov i olika ämnen.

-Samhällskunskaps provet, ideologierna, hade jag verkligen pluggat på. Jag kände att jag kunde det och när jag fick provet och började skriva så gick det mesta ganska bra (kändes det som iaf). Jag skrev på allting och skrev allt det jag visste. Men när vi fick tillbaka provet så fick jag 27/38 (?). Jag hade alltså bara 2 poäng över VG-gränsen. Vad hade jag gjort för fel?! Det var ett sådant prov där det inte finns några exakt rätta svar utan läraren rättar efter sina egna kunskaper och erfarenheter. Så det kändes väldigt surt. Jag och en annan i klassen kunde exempel ha skrivit ungefär likadant, på en fråga, men jag kanske hade formulerat mig annorlunda så jag fick 2p istället för 4p.
- Projekt och företagande provet hade jag ingen ork till att plugga på. Efter samhällsprovet kändes allting meningslöst och jag kände mig inte tillräcklig. Så därför fick jag tvinga mig att plugga på det. Jag vill ju ha bra men jag orkar inte plugga. När jag fick provet kändes det som att frågorna var precis de jag tittat på. Jag kände ett litet hopp krypa fram och tänkte att jag kanske ändå kunde nå mitt mål. Men man ska inte ta ut någon glädje i förskott! För på pappret som jag fick tillbaka stod det 20,5 och MVG var 22. Nära skjuter ingen hare. Dock ska jag inte klaga. Om jag satt mig i den positionen själv att jag inte pluggar så kan jag ju inte heller räkna med högsta betyg, men det känns lika surt för det!


Imorgon är det matteprov som gäller. Det är ett kapitel som jag inte förstår och som jag har försökt plugga på nu i 3 dagar, men fattar fortfarande inte. Men det stämmer verkligen det där dom säger om att hoppet är det sista som lämnar människan. Trots att det känns som ett bark-prov så försvinner inte tron på att jag kanske ändå kan få det jag strävar efter.


Jag undrar om mitt gamla jag har försvunnit. För inte har det varit såhär förut. Då tog jag tag i skolan och gjorde mitt yttersta, även om det var svåra motgångar.