Jag vaknade av att jag hade jätte ont i mina tänder idag. Riktig värk som ilar ändå in i benmärgen. Jag har ju inte berättat att jag fick tandställning i onsdags. Räls, men endast på kindtänderna så den syns inte. Men jag kan lova att den känns! Kan inte äta mat som jag inte kan mosa med tungan eller gnaga med framtänderna. En plåga! Jag vill inte äta för det är bara jobbigt men samtidigt så är jag jätte hungrig.

Men iaf i onsdags på morgonen när jag kommer till tandläkaren så känns det riktigt bra. Jag är inte ett dugg nervös, som jag heller aldrig brukar vara. Vad ska jag vara nervös för? Att sätta fast den gör ju inge ont, smärtorna kommer ju några timmar efteråt. Jag blir inropad och sätter mig till rätta i den blåa stolen. Tandläkaren berättar om vad dom ska göra och hon sätter igång att slipa av tänderna. När hon börjar sätta fast den första "tandställnings-biten" känner jag hur jag börjar må illa. Jag börjar svettas, det rinner från pannan och jag skakar. Jag säger till tandläkaren att hon måste sluta för jag mår så illa. Jag får sätta mig upp och ta ett vattenglas. Sedan lägger jag mig ner igen och hon fortsätter. Denna gång låter jag henne bli färdig, vill ju inte störa och dessutom vill jag bli klar så fort som möjligt! Hon berättar något om hur jag ska änvända tandborsten och vad jag inte får äta men jag hör inte någonting av vad som kommer ur hennes mun. När jag ställer mig upp är det knappt så att benen bär mig. Jag känner hur blöt jag är på ryggen och börjar gå ut. Hon ber mig sätta mig på en soffa utanför men jag springer till närmaste toalett och spyr.

Vad som fick mig att må så illa har jag ingen aning om. Mamma kom och hämta mig och jag sov i ungefär 2 h och kände inte av att jag mått illa.