För ett tag sedan så möttes vi av rubriker där en kvinna ville göra abort pga att fostret som fanns inom henne var en flicka. Detta ledde till många diskussioner och en ny överblick över lagen vad gäller detta. Men Socialstyrelsen slog fast att det inte går att hindra en kvinna från att göra abort på grund av fostrets kön.

I Sverige idag har vi fri abort till vecka 18. Kvinnan som bär på fostret ska ha möjlighet att göra abort om hon känner för det. Om vi nu har gjort det till en möjligt att ta bort barnet, hur kan vi då lägga värdering på vad man får abortera eller inte? Här inkluderas även de barn man vet har mindre eller större skador.

Så vad handlar det här egentligen om? I dagens samhälle kretsar allt kring jämställdhet. Jobben, lönen och föräldraledigheten ska vara fördelat lika mellan mannen och kvinnan. Men så länge kvinnan inte betraktas lika som männen kan vi inte bli av med aborter som görs pga av kön.

Idag fick jag syn på ännu en annan rubrik. "Jag tog bort ett av tre foster". Den här kvinnan fick veta att hon väntade trillingar. Det blev för mycket. Hur skulle det bli med deras redan två åriga dotter, skulle de ha tid med henne och tre till? Hur skulle de göra med bilen, det behövdes ju en större. Och skulle även bli tvunga att flytta ut på landet för att få hjälp av kommunen. Kvinnan och hennes man fann ingen annan utväg än att abortera ett av fostrena.

Men hur i hela friden kan man klara av att ta bort något som man själv skapat. Något som växer och blir en helt egen unik varelse. Efter bara 8 veckor (!) har barnets organ, muskler och nerver börjat fungera. Efter 10 veckor har fostret fullt upp med att sparka och svälja. Fingelnaglar och dunigt hår har formats. Jag är ingen barnläkare eller liknande men om barnets organ funerar, så borde väl barnet känna saker/ha känslor också. Eller? Embryot har utvecklats till en människa och att då ta livet ifrån det skulle jag kalla mord. Skulle inte du/ni?

Jag kan bara inte förstå det...