Börjar ju bli gammal, eller? Såna här saker hade man inga som helst tankar på när man var liten. Då rullade livet bara på. Nu ska man veta allt, från vad man ska äta till middag till vad man gör om 10 år. Det gäller att hänga med i svängarna och har verkligen förståelse för de som "går in i väggen" eller helt enkelt bara ger upp. Men det gäller att kämpa för att komma någon vart, det gäller att hålla i fastän det ser mörkt ut och inte bara stoppa undan de känslor och tankar som dyker upp, utan se dom och bearbeta dom. 

Idag har det varit en sån dag då framtiden ska planeras. Vad man ska göra, var man ska bo, när man ska göra vad och vart. Utbildningsmässan kan man ju se som både lugnande då man kan hitta det man söker, vart det ligger och vad som behövs. Men också stressande, då man upptäcker att det verkligen finns flera tusen olika inriktningar och utbildningar. Att man ska hinna göra det där och det där, innan det datumet eller kanske till och med för flera månader sedan.

Hur som helst så KANSKE jag har hittat något som jag vill göra. Det lät väldigt spännande och jag fastnade verkligen för både utbildning, jobb och ställe. Har ställt mig på bostads kö, som kanske skulle ha varit gjort för flera år sedan men som jag då har gjort nu. Bättre sent än aldrig - funkar det i det här fallet också eller? Hoppas det iaf.

(Julklappen som jag gjorde till mamma och pappa)