Helt tyst, bara ljud av mindreaktiga fåglar och enstaka skrik av apor. Så plötsligt får vi ta ett stort kliv över en rykande färsk hög med eleantbajs. Några steg till och hjärtat är påväg ut ur bröstet. Ett stort brak och en skymt av en stor grå rumpa försvinner snabbt in bland buskarna och fortsättningsvis hörs bara kvistar som bryts av och mindre träd som faller. Min första vilda elefant! Jag målar upp en plan inom mig själv; räddningen om elefanten skulle komma tillbaka. Jag skyndar att kolla mig runt efter djungelns största träd men möts av en mindre besvikelse. Jag inser att där finns bara klena små grenar vilka elefanten lätt skulle köra över. Jag tänker och intalar mig själv om att bästa alternativen är nog att låtsas som att jag inte finns eller spela död.