Att komma hem till jävre utan att ha sagt det till någon, kliva in genom dörren och skrika >Hallå!>, få ett hej tillbaka men ingen större reaktion innan hon förstår att det är jag. Leendet jag får genom att stå i köket i Jävre då världens gulligaste mamma kommer hem från jobbet, känns helt rätt. Överraskning på hög nivå, för min mamma men även för mig själv då jag knappt hann vara med att jag från att ha suttit och suckat i förläsningssal helt plötsligt sitter i en bil påväg norrut. Ibland kan jag också vara lite impulsiv.