Ett gripande livsöde istället för grå statistik
En lite flicka i röd kappa. Allt annat är svart och vitt. Hon ser så ensam och övergiven ut. Hennes lätta fötter leder henne bland den gråa betongen. Det råder kaos och panik. De stora folkmassorna omsluter henne, men ändå syns hon så tydligt. Människor dör omkring henne. Den lilla flickan visar ingen rädsla men hennes ögon är fyllda av sorg. (Schindler's List)
.
Precis som flickan med den röda kappan är det antalet människor som gör att jag tappar bort honom. Mängden tar min uppmärksamhet. Men trots detta har pojken satt spår. Det är honom jag kommer komma ihåg. Han syns till mitt ibland dem, ett kort ögonblick, innan han sedan är försvunnen igen. Så oskuldsfull och så ensam. Jag inser att det är så lätt att mitt i allt glömma bort personen, individen - det som egentligen betyder något. Pojken lämnade avtryck utan att jag någonsin kommer få veta början eller slut. Utan att jag någonsin kommer få veta vem han är. Känslorna som inte går att beskriva sitter kvar. Pojken, vars namn jag aldrig fick veta, lever kvar ...men jag lämnade honom åt statistiken.
.
.
Kommentarer
Trackback
