Jag kommer nog aldrig glömma Den dagen på kemin. Högstadiet ni vet. Min kusin (Einstein) och jag. Tanken var att vår kroppsvärme skulle få lampan att lysa genom att trycka pekfingrarna mot två poler. Einstein skrattade så han kiknade då min lampa lös svagare och svagare tills den tillslut slockande.

En blå nyans börjar skymtas. Fingrarna blir stela och hela kroppen börjar huttra. Tjocksockarna är ett ständigt klädesplagg som förföljer mig. Dag som natt. Julklappen från mamma i form av en fleecepläd med "fårull" är välanvänd. Ändå, så rinner det snor. Halsen svider. Ett gott tecken på en förkylning? Jag saknar värmen!